Tiden går vare sig vi vill eller inte. Men nu kliver vi in i något nytt 2026. Förhoppningsvis till något (ännu) bättre? I år släpps min andra roman i serien Lydia. "Resan till Alicante". Både i pappersform och som ljudbok, för den som tycker bättre om att lyssna. Jag kommer att skriva klart trean "Hemma i stan med Lydia".
Jag går även i valptankar. Saknar min älskade hund Zoi. Inte för att någon kan ersätta henne men ett nytt liv som sprider ljus och glädje här hemma skulle bli så mycket roligare. Om det blir en ny liten varelse kommer jag att skriva om det på https://www.yorkshireterriern-zoi.se/
Ps. För dig som använder mobilen behöver klicka på bilden för att läsa vidare i en blogg. Du som har allmänna frågor och som inte berör bloggen får gärna kommentera härunder. Så svarar jag i mån av tid.
Kvällarna blir bara ljusare och ljusare. Man har verkligen fått endorfinerna att spraka. Det japanska körsbärsträdet och magnolian står i sin prakt och ropar in våren. Den livsbejakande årstiden är som en varm omfamning. Jag blir glad när solen skiner. Jag blir glad av fågelsång. Och jag blir jätteglad när jag möts av ett leende.
Idag har...
Jag tog min lilla morgonpromenad i morse långt innan staden vaknade. Det var tyst och stilla. Inget oljud från renoveringar eller ivrig morgontrafik. I de flesta fönstren var gardiner fördragna och det kändes som jag var ensam ute. Jag möttes av småfåglar som satt i träd och buskar och sjöng in våren. (Dock var det kyligt i luften).
Livet består för de flesta av valmöjligheter. I vissa länder är det sämre men jag bor i Sverige och som man brukar säga "Det är ett fritt land". Ja, inte fullt ut såklart. Det finns vissa lagar vi måste följa. Rättighet och frihet innebär att man har rätt att tänka, tycka och rösta. Framförallt har du rätt till en skolutbildning....
Här kommer lite information på påskdagen som ni kan följa i chatten på Aftonbladet kring vädret och trafikförhållanden. "Ett träd har blåst ned och träffat en bil på väg 47, mellan Falköping och Mullsjö. Det är halt utanför Avesta. En bil har sladdat av vägen och ligger i diket. Haglar och blåser utanför Örebro. Ett träd blockerar vägen...
Jag är 16 år och ensam hemma i vårt radhus. Höstmörkret har kommit med stormsteg och det blåser kyliga vindar. Precis som alla andra lördagar (om jag inte är sjuk) förbereder jag mig inför en utekväll. Pappa har precis åkt i väg för att köra taxi. Mamma arbetar inom vården och slutar klockan 21:00. Om en halvtimme ska min...
Skulle du välja din hund före grannens ungar vid en olycka? Ungefär så ställdes frågan till en influencer i veckan. För en person som inte har barn eller till någon som inte har speciella känslor för husdjur blir svaret såklart olika. Influencern valde att sätta sina hundar främst. Det handlar om vem som står närmast. Många som såg programmet...
Åtta månader sedan. Jag räknar alltid den 15:e som en minnesdag av Zoi. Hennes bortgång tog mig hårt. Igår grät jag hejdlöst. Kommer man någonsin över sorgen? Ja, så klart det bleknar med tiden. Men det finns inget datum eller riktmärke när det känns bättre. Det är inte så att jag gråter varje dag. Nej, sorgen går i vågor.
På bilden syns min ett år äldre kusin Claes, faster, jag, pappa och farmor. Det är min mor som tagit fotot. Det är i stundens ögonblick då ingen visste hur vår framtid skulle bli.
Vi befinner oss hos min farmor Nanny en varm junidag. Fem år senare gick hon bort och det är bara jag från fotografiet som är kvar i livet. ...
Det sägs att samhällsklimatet har blivit hårdare. Kränkningar och mobbning på våra skolor och arbetsplatser fortsätter att öka. Vilket också får lättare spridning av falska rykten via sociala medier och digitala plattformar. Många barn har mobiler och paddor och det räcker att man med en enkel emoji visar att man ogillar någon. Sedan hakar resten...
På min tid fanns lokala fotbollsplan som vaktmästare spolade till is. Det var bara att ta på sig skridskorna på hemmaplan för att sedan vingla iväg mot skridskobanan. Där kunde vi ungar åka i timmar. Piruetter och skjuta hare. Skjuta hare var när man sänkte ner det ena benet som balanserade upp det andra som skulle sträckas ut...
