Torsdagsblogg

Välkommen till Guldåldern (med eller utan gravitation)
Ja, ja... det är väl bara att inse. Jag har nått den där specifika siffran som jag har lite förtvivlat svårt att ta i min mun. Men så är det. Jag har blivit "moget elegant", eller tant som det också kallas. (35+35).

Jag ska väl erkänna att i och med den mognare åldern ryker en och annan bild i mobilen direkt ner i papperskorgen. Det blir inte gärna några selfies i vanliga fall. Men att bjuda på en bild här på bloggen i samband med födelsedagen, det gör jag så gärna. Det bästa filtret är ändå ett leende och en färgstark peruk. Jag tänkte faktiskt gömma mig bakom den, men blixten hann avfyras innan... 

Jag har bestämt mig för att fira den fantastiska "Guldåldern". Äntligen får jag vara precis den jag är och glädjas åt det jag faktiskt har åstadkommit i livet. Tre underbara barn, fantastiska barnbarn och fina, ärliga vänner. Den här kroppen har varit med om massor och förtjänar att firas, inte granskas under lupp.

Från och med nu ska jag ta för mig av livet och njuta fullt ut här och nu. Och förresten, om du vill drömma dig bort på en mental resa i höstrusket, så kanske min bok På väg mot Alicante är precis vad du behöver just nu. 

Och ja... jag ska absolut fortsätta blogga. Trots att jag just nu har en extremt livsbejakande liten valp här hemma som är full i sjutton så fort hon är vaken!