Söndag
Idag skriver jag min blogg utan att tänka. Utan redigering. Orden får bara flöda där allt väller ur mig. Det är sju veckor sedan Zoi somnade in. Det går inte en dag utan att jag gråter. Inte lika våldsamt som i början men sorgen finns där. Tomheten och över minnen alla de dagar hon fanns för mig. Alltid!