Söndag

Jag är mitt uppe i en revidering där mitt bokmanus ska sitta.  Det kan vara ändringar i ordningsföljden på scener, hela stycken som inte behövs, (murder your darlings, som det heter). Ibland när man gått igenom texten 200 gånger krävs det ändå att sätta nya kapitel för att förtydliga handlingen. Trots ett intensivt tempo med ändringar måste man tänka på den fysiska kroppen och mentala hälsan genom att stretcha.

Att hitta på en berättelse är ingen konst för mig. Med nio manus i ryggen vet jag att fantasin finns där. Orden har forsat ur mig sedan jag först lärde mig hålla i en penna. Den gåvan har jag fått från min pappa, en man som kunde trollbinda ett helt rum med sina berättelser och yviga gester, precis som han gjorde på mitt bröllop.

Men jag har också upptäckt att språket är svårare än berättelsen. Att sätta en text så att den godkänns av en fackman är en djungel av indrag, citatteknik och formalia. Hur många gånger jag än läser, ändrar och rättar, slipper osäkerheten aldrig helt taget. Man känner sig helt enkelt inte tillräckligt bra.

Jag har hela scenen och karaktärernas känslor klara i mitt huvud. Utmaningen är att veta om dessa känslor faktiskt har förmedlats till papperet, eller om de bara finns kvar i min egen tanke. Att hålla koll på typografi, indrag, citatblock och kursiveringar kräver ett tekniskt kunnande som ligger långt ifrån själva skaparglädjen.

Min förhoppning är ändå kära läsare att ni vill stötta mig på den här resan. Döm mig inte för hårt om ett kommatecken hamnar fel eller om en regel bryts. Så länge berättelsen bär, texten sitter och språket inte haltar, hoppas jag att ni kan se förbi detaljerna och istället njuta av äventyret. I slutet av sommaren kommer boken " Resan mot Alicante", och jag önskar att den tas väl emot.  .