Söndag

Det är valborgsmässoafton och vi är nyfikna tonåringar. Kompisen och jag ska till Parken. På 70-talet i Västerås var det brukligt att många unga samlades i Folkets Park. Det fanns tre danshak. Ett som hette Rotundan, dit gick de äldre och de som gillade dansbandsmusik. Sedan var det ett mellanting, Blue Heaven som spelade lugna diskolåtar och dans. Parken hade även en större scen med träbänkar dit folk kom för att lyssna på kända artister och deras framträdande. Måndagsträffen var ett kärt nöje för barn på sommaren.

Vi som var under 18 drogs till diskoteket som låg bredvid radiobilarna. Det var ett ganska litet och slitet dansgolv. Folk stod längs väggarna medan de som ville dansa trängdes i mitten. På en liten upphöjd scen fanns diskjockeyn. I parken kunde man även köpa lotter, åka radiobil och virvelvind. De mindre karusellerna var stängda och var för småbarnen.

Till kvällen i ära hade vi i veckor scannat av för att få någon att köpa ut. Det fanns alltid en snäll kille som egentligen inte visste vilket otjänst han gjorde som ställde upp. Ofta var det ett spanskt billigt rödvin som hette Vino Tinto eller det turkiska vita Beyaz. Båda sorterna smakade pyton. Parador var mjukare. Kir var fruktansvärt och ändå såldes det nio miljoner liter 1977. För en del unga västeråsare var det Risingsbo öl som gällde. Bryggeriet lades ner 1989. 

Att det skulle vara välsmakande viner på den tiden var inte själva poängen. Man skulle dricka och bli full. Så var planen även denna valborgsmässokväll. Varför jag berättar min story beror helt enkelt på att jag idag ett antal år senare upprörs när jag läser om tonåringar som hittas redlösa i en buske där inte föräldrar har vett att hålla dem hemma. 

Kompisen och jag ragglade på väg mot Parken. Vi skrattade och tjoade, hade vidlyftiga planer inför kvällen. Med nyinköpta platåträskor och struprörsjeans (inköpta på Arbetarboden) och en tuff mockajacka skulle valborgsmässoafton bli ett minne vi sent skulle glömma. Vi skulle ha jäkligt kul och träffa de där snygga och häftiga killarna. 

Det kostade 10 kronor i entréavgift och dit skulle veckopengen gå. Vi beslöt oss för att planka. Det innebar att man fort som katten måste klättra upp för det höga två meters stängslet som gick runt hela parken. Runt området cirkulerade det vakter som ständigt bevakade området med ficklampor. Först klättrade min kompis upp och svängde sig över staketet.  Det gällde att hoppa ner rätt då två meter är högt. Jag petande in handväskorna under stängslet där kompisen tog emot.

Så var det min tur. Min kompis höll span så ingen vakt skulle vara på intåg. Det var marigt att få fäste i hålen på stängslet. Men med envishet så lyckades jag till slut komma över och med en duns landade jag på marken.

Där såg jag upp på den mörka himlen där myller av stjärnor blänkte mot mig. Plötsligt badade jag i ljus och en ficklampa bländade mina ögon. En barsk mansröst sa att jag skulle resa på mig. När jag vant mig vid ljuset såg jag att det var en vakt. "Nu kan du ta dig tillbaka på samma sätt som du tog dig över!"

Jag valde att krypa under stängslet där det var ett mellanrum på 40 centimeter. Bredbent stod vakten och viftade med sin ficklampa. Det var bara att bli smal som en orm och ta sig därifrån innan han ändrade sig. Han kunde ha tillkallat polis som förmodligen rapporterat för mina föräldrar. Häftigt drog jag efter andan och fick in grus och jord i mina näsborrar. Det var som att få en kallsup men på land. Väl ute på andra sidan var jag ingen vidare syn. Tovigt hår och smutsig i ansiktet. Så här var det inte meningen att avsluta kvällen. Jag kurade ihop mig vid buskaget och blundade.

Långt borta bland surr och tjut hörde jag Ike & Tina Turners- Nutbush City Limits. Låten som jag skulle dansa tillsammans med den där killen jag spanat in. Det skulle ju bli vår kväll. Jag lovade mig själv att aldrig göra om det här misstaget att dricka mig full. Förlåt mor och far men det här är preskriberat nu. Det kanske är därför som jag själv varit extra sträng mot mina egna barn med tider för jag vet hur lätt det är att lura föräldrar. " Vi ska ju bara på bio!"