Söndag

Kvällarna blir bara ljusare och ljusare. Man har verkligen fått endorfinerna att spraka. Det japanska körsbärsträdet och magnolian står i sin prakt och ropar in våren. Den livsbejakande årstiden är som en varm omfamning. Jag blir glad när solen skiner. Jag blir glad av fågelsång. Och jag blir jätteglad när jag möts av ett leende. 

Idag har det varit soligt men blåsigt i Stockholm. Varje gång det blåser tänker jag på barnboken "Det blåser på månen" som är skriven av den brittiska författaren Eric Linklater. Boken handlar om flickorna Dina och Dorinda.

Deras far är major och bryr sig bara om sitt arbete. Nu ska deras pappa snart resa till det farliga landet Bombardiet. Innan hans avfärd får flickorna förmaningen att vara snälla för att det blåser en ond vind på månen.

Hur mycket de än försöker vara snälla tolkas allt de gör som rackartyg av de vuxna. Deras pappa kommer att råka illa ut och döttrarna bestämmer sig för att rädda honom. Boken skrevs under andra världskriget och har ett undertema om vikten av olydnad och att följa sitt hjärta när vuxenvärlden sviker.

När jag var barn fanns det något som hette "Barnkvarten" som började Klockan 8:15. Jag har googlat men får ingen träff. Jag vet i alla fall att boken gick som radioföljetong på morgonen. Men det måste ha varit under sommarlovet för skolan började klockan 8:20 (om man inte för ovanligheten hade sovmorgon).

Tänk hur lätt det är att en tanke föds som leder till en annan som blir till ett minne. Varje gång det blåser ordentligt tänker jag på "Det blåser på månen". Och skämtsamt säger jag till er alla att vem vet vad som kan hända om man inte är snäll? :) En påminnelse, den 1 maj är det fullmåne. Håll i hatten om det blåser eller göm er för varulvarna. :) Det finns en del som kan bli mångalna.