Söndag

Jag tog min lilla morgonpromenad i morse långt innan staden vaknade. Det var tyst och stilla. Inget oljud från renoveringar eller ivrig morgontrafik. I de flesta fönstren var gardiner fördragna och det kändes som jag var ensam ute. Jag möttes av småfåglar som satt i träd och buskar och sjöng in våren. (Dock var det kyligt i luften).

Ganska nöjd med livet slog jag mig ner på en av parksofforna. Jag vände ansiktet mot solen som försiktigt letade sig in mellan hustaken. Välbehagligt slöt jag ögonen och tog några djupa andetag. Tankarna for tillbaka till min barndom och våra årstider.

Våren var allt det nya. Det som legat i dvala under en lång tid väckts plötsligt till liv. Gungorna togs fram och det sopades rent på gator och i parker. De varma vinterstövlarna byttes ut mot rågummiskor. En tunnare jacka togs på även om mamma sa att man skulle svettas in våren. 

Det som slog mig där jag satt vilken skillnad det är på gårdarna nu och när jag var barn. Vårt bostadsområde var fullt av lekande barn i olika åldrar.

Alla var ute och det var som vi barn levde ut på samma vis som naturen. Vi hoppade tvist, hopprep, hage och spelade kula. Man tog fram cykeln och pappa såg till att båda däcken var pumpade. Det var en hel orkester av glada barnröster.

På min tid samlade vi på filmstjärnor. Man bytte med varandra och vissa bilder var mer värda än andra. Sedan gjorde vi så kallade "kassor" av serietidningar. Tidningen skulle vikas med både blindsidor och öppna fack. Ibland kunde man få en hel pott när man stoppade ner en bild och där det var tomt fick man istället böta genom att lämna.

Så plötsligt kunde man höra en högljudd stämma skrika: "Utkastning på filmisar!" Den som sprang först hade i regel en bunt filmstjärnor som skulle slängas iväg. Då sprang alla ungar bakom den som ledde, Ibland var det varv efter varv på skolgården.

Vi tjejer hade också poesiböcker. På framsidan var det en tjej med hästsvans och ballerina skor som satt drömskt med en penna i handen. Vi skrev rim i varandras böcker.

"Jag vill sitta i ditt minne på en liten liten pinne. Men om pinnen blir för kort ramlar jag ur minnet bort." " Rosor äro röda, violer äro blå, smultron äro söta och du är likaså."  "Om en gång ditt hjärta brister så laga det med Karlssons klister."

I "Mina vänner!" skulle man berätta om sina framtidsdrömmar, vad man ville bli. Hur lång man var. Älsklingsrätt. Vem man ville få chans på. Tror också man satte dit ett foto som ett extra ID. 

Så dagens barn och unga, som ni förstår hade vi aldrig tråkigt. Uppfinningsförmågan var oändlig. Ibland spelade vi brännboll. Byggde kojor, lekte kurragömma och röda och vita rosen. Vi var i ständig rörelse. Den enda stunden vi inte var utomhus var för att äta mat. Var finns barnen i dag?

I vilken ålder börjar de vara ute själva och leka? Vad för lekar? Trots att vi har underbara gårdar är det ofta tomt på barn. Ingen som leker burken eller kurragömma. Kan ni komma fram och möta våren?