Söndag

Det sägs att samhällsklimatet har blivit hårdare. Kränkningar och mobbning på våra skolor och arbetsplatser fortsätter att öka. Vilket också får lättare spridning av falska rykten via sociala medier och digitala plattformar. Många barn har mobiler och paddor och det räcker att man med en enkel emoji visar att man ogillar någon. Sedan hakar resten på och tänker inte på vilka konsekvenser det kan få. Inget barn ska behöva gå till skolan varje dag med en knut i magen. Otrygga och övergivna finns den här gruppen som inte vuxna ser. Barn som mobbas berättar inte alltid för en vuxen. Orsaker kan vara många. Dels tror de att om man skvallrar blir det bara värre. De kan också skämmas och vill heller inte oroa sina föräldrar. 

Det är 2026 och samhället står fortfarande handfallna och blundar så elakheter kan få fortsätta. Vi frågar oss varför många barn lider av psykiskt ohälsa när varningslampor står och blinkar. "Se mig nu!". Utan förebyggande åtgärder fortplantar sig alla negativa upplevelser i barndomen som trauman i vuxen ålder. Låg självkänsla och att känna sig nedvärderad kan i värsta fall göra att självmordsrisken ökar eller att det leder till kriminalitet. 

Det finns barn som inte förstår på vilket sätt man ska vara snälla mot varandra. En del lever i dysfunktionella familjer där inte alltid föräldrarna är närvarande. Det är då som andra vuxna måste finnas för att vägleda vilsna barn framåt. De behöver stabilitet och en trygg vuxen hand att hålla i.  När samhället tar över fostran under de år som barnen går i skolan måste de som arbetar professionellt vara stödet. Barnen måste bli sedda och bekräftade. Även de tysta barnen som ingenting säger. Vi är skyldiga dem det. 

Och hur ska vi göra då? Mitt förslag är att utveckla en handlingsplan. Inskaffa vuxna kamratstödjare. Låt lärare ägna sig åt det de kan, att lära barn. Anställ fler elevassistenter, fritidsledare, pigga pensionärer som finns på skolgården, i korridorer, matsal och omklädningsrum i gymnastiksalar. Innan mobbning och utanförskapet breder ut sig måste det tidigt finnas mångas ögon och öron som upptäcker detta, innan det är försent.

Jag har alltså inte bara gett ut "Dagarna med Lydia" utan 2018 kom jag ut med en bok som heter "Stickobrinn" som fick goda recensioner hos BTJ. Berättelsen handlar om Liam som utsätts för kränkningar mellan han är 9 år och upp till sista året i gymnasiet.  Boken berättar ur två tidsperspektiv om ett liv med svek, konflikter och ansvar. Men också om kärlek, drömmar, relationer och hopp. Mina planer är att så småningom ge ut "Stickobrinn" som ljudbok där ämnet fortfarande är aktuellt. 

Min goda vän Michael (Halle) Halén har formgivit och korrekturläst boken. Tack för våra många år av samarbeten som startades redan 2002.