Söndag

Om fyra dagar har det gått exakt sju månader sedan Zoi så dramatiskt tog sina sista andetag i mina armar. Det är varje hundägares mardröm. Tankarna finns inte där i den stunden man tar hem sin lilla valp. Valpen står för livet och hälsan. Allt de nya, friska och ljusa. Det ligger långt i framtiden att man en dag ska behöva ta beslutet att låta sin pälskling somna in eller att det blir ett akut avsked för evigt. Många säger till tröst att man ska glädjas åt de fina minnen man hade. Men det hjälper inte den som precis har förlorat sin vän. Det är inte fel att sörja. Vi måste tillåtas att vara ledsna. Det kommer en tid då man kan le eller skratta.

Min kropp hamnade i chock. Under flera veckor hade jag skakningar i benen och flera yrselattacker. Det var när jag förstod att det var sorgen som talade då först försvann dessa symptom. Några år tidigare hade min far gått bort. Direkt efter tog jag hand om min mor och många praktiska beslut skulle göras. Jag sköt undan mina känslor. Kanske därför som det blev extra jobbigt efter min hund?  

Zoi blev i alla fall nästan 15 år fyllda men sorgen är inte mindre. Under åren skapade vi så starka band. Vi var kittet. Hon fanns där när jag var som sjukast och hon fanns där i min glädje.
Vi var så nära varandra. Hon sov på sin kudde bredvid mig i min säng. Det var hon och jag.

Fortfarande kan jag få tillbaka minnen från hennes sista timmar i livet. Det var en mardröm att se henne lida. Samtidigt är jag glad att hon slapp kanyler och känslan att ligga på en kall brits. Känna oro och höra ljud från andra stressade hundar.

Men jag måste rikta stark kritik till den personal som söndagen den 15 juni avfärdade Zoi. Som sa att det fanns sjukare djur som väntade på behandlingar. Hur kunde du? Fortfarande har jag inte fått en ursäkt från den kliniken. Jag får aldrig tillbaka Zoi och älta gör jag inte längre men i vissa stunder får jag tillbaka hennes sista timmar i livet.

Dock förmildrades dessa känslor eftersom vi kunde göra en fin ceremoni för henne på balkongen. Solen sken och det blev en vacker stund med ljus och blommor. Jag saknar henne så. Den hunden var speciell. Det stod till och med i journalanteckningar de gånger hon besökte sjukhus att hon var så snäll. Det värmer.

En del väljer att inte skaffa en ny hund medan andra vågar igen. Den nya tar ju inte bort de känslor man har för den gamla och tvärtom. Skaffar man sig en ny måste hjärtat öppnas för det nya livet. Vi får se hur det blir en dag.   

Länk:
https://www.yorkshireterriern-zoi.se/arets-nyhet/