Söndag

I dag på självaste Tomasdagen (vintersolståndet) rings julen in. Det var på Tomasdagen som julfriden skulle inträda. Den här dagen skulle alla julförberedelser avslutas och folket längtade efter stillhet. I dagens samhälle är det inte riktigt så. De kommande dagarna blir slutspurten då köttbullarna ska göras, skinkan griljeras och de sista julklapparna ska inhandlas.

Jag tror att många känner igen sig i att varje år bestämmer vi oss för att minska på handeln där mat och presenter inte längre ska vara i fokus. Det viktigaste ändå är att vila och umgås. Men vad är det som gör att man i sista stund bryter på överenskommelsen och så blir det lika mycket i överflöd det här året också? 

För en del blir det att fira ensamma. Julhelgen är inte enbart glädje utan man genomlider många känslomässiga stunder. I år har två av mina kära vänner och en älskade vovve lämnat mig. Jag har också tappat kontakten med tidigare vänner. Vår tid är nu sägs det och yngre blir vi inte där vi har hur mycket tid som helst att återuppta vår vänskap. Kanske står vi vid ett vägskäl?

När julen kommer blir det en stund av reflektion. Man tänker på det gågna året.  Det är stämningsfullt med alla julsånger och dessa fladdrande ljuslågor. En t¨¨år ¨torkas bort i smyg på min kind, jag minns en svunnen tid. Hur har du det pappa? Minns mina fantastiska barndomsjular. Vi sjöng till mammas orgelspelande. Det var glädje och mys i vårat hem. 

Dagen innan dopparedagen blir min kära mor 95 år. Grattis lilla mor. Tänk att ha vandrat på på jorden i så många år. Upplevt ett världskrig som påverkade Sverige med ransoneringar och oro. Mamma minns fredsdagen. Alla jublade och sjöng på gatorna. Önskade att det aldrig mer skulle bli krig. Måtte våra barn få uppleva fred. L¨åt nästa år bli fredens år på vår jord.