Söndag

Är det en tortyrkammare? Nej, det är vårt ockuperade badrum och det kommer att ta ytterligare 8 veckor tills vi får det tillbaka.

Flera bilder kommer efter blogginlägget. De som bor kvar vid stambytet får lära sig att leva primitivt. Jag bor hos grannen under det värsta bilandet. Även om hon inte heller har ett badrum så är jag så oerhört tacksam att vara här. På samma gång känns det så konstigt att man inte vet vad som händer hemma. 

I tisdagseftermiddag fick jag ett telefonsamtal från den som ansvarar för stambytet. Vi måste tömma garderober och en ganska så tung byrå som står i tamburen/klädkammaren. Jag som inte ens är hemma.  Killen sa att de naturligtvis kunde ta på sig flytten av möbler men att vi kanske borde ta tillvara det vi var rädda om. Jag fick kontakta sonen som var på väg ut för att träffa vänner.

När han kom hem var det bara att kavla upp ärmarna och forsla bort så mycket han kunde. Lådorna är fastskruvade och han behövde en skruvmejsel. Och var slängde jag in våra verktyg? Minns inte. Sa att han skulle leta i röran. Inte lätt när när allt står trångt o otillgängligt. Han fick använda en sked. Sedan var det att ta en av garderoberna och prångla sig ut genom sovrum och ut till vardagsrummet. Det var ju inte bara att bära. Han måste tömma allt som fanns i skåp och lådor. 

Det är svårt att föreställa sig hur det är att både förbereda sig och vara i ett stambyte. Det är mentalt påfrestande. Jag får hela tiden påminna mig om att när allt är klart har man ett fint badrum. Stammarna är förhoppningsvis rena och återställda. Men jag hoppas att jag aldrig någonsin får vara med om ett stambyte igen. Om man inte har lyxen att bo på hotell eller våldgästa tillräckligt länge hos vänner får man stå ut att leva både i röra och vara skitig. 

Kanske det bara är under en övergång som det är jobbigt och sedan kommer hjärnan att acceptera allt det man måste tänka på? Hur var det nu? Jo, vatten ska hämtas. Värma det för att både hålla sig ren och sedan kunna dricka.

Vill man inte använda offentliga toaletterna finns det en torrtoa att sitta på inomhus. Bara det känns konstigt. Tvätta sig. Använda våtservetter. Byta vatten. Mikra mat.  Diska i balja. Inte kunna städa. Det är nyttigt. Det här livet har många som hamnar i krissituationer och under krig. De lever ännu värre. Vet inte om det ens finns ett slut. Men det gör det ju för oss som går igenom stambyte. Det kommer en vår. Var så säker.