Söndag

Det är kaos här hemma och nu tar jag också till flykten precis som övriga grannar i vår fastighet. Jag har försökt att stå ut. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att ett stambyte skulle vara sådant intensivt och massivt tordöns ljud. Bilande har gjorts förr lite varstans i badrum när nya bostadsrättsinnehavare flyttat in. Alla vill ha ett lyxigt badrum. Men det man gör nu är inte i närheten av vad man kan kalla vanligt bilande. Nu görs det djupare och man går in stammen som binder ihop alla andra rör som leder tillströmning av vatten och avlopp.

Ja, det är fasansfullt. Jag förstår de människor om utsätts för bomber och granater under krig. Det är psykisk terror. Det går inte att beskriva i ord. När inga öronproppar eller hörselkåpor hjälper har man lust att skrika rätt ut. Det går an när vibrationer och borrande slår in med stora krafter i betongen under en timma. 

Men när det ökar ännu mer i hastighet och blir ännu mer intensivare under ytterligare timmar känns det som att skallen ska krossas i bitar. Jag har googlat. Försökt att hitta tips på hur jag ska kunna eliminera ljud som är över 100 decibel i sekunden. Mattor? Isolerande madrasser? Kan jag ställa mig på en säker plats hemma som man gör vid en jordbävning?

Det finns inga råd. Någon skrev på ett forum. "Dubbelgips på enkel regelstomme isolerar 40 dB mellan 100 och 3500 Hz teoretiskt. Skall du upp i 60 dB så krävs dubbel regelstomme 120 med 20 mm luftspalt + 3 lager gips/sida samt full isolerat och fogtätat samt att special skena används mot omsultande konstruktion. Stomljud är svår att bygga bort eftersom betong leder ljudet" Och betong är ju hela fastigheten byggt av. 

I torsdag hade jag panik efter att jag pratat med de som ansvarar för stambytet. "Det kommer att bli mycket värre", sa den ena killen. I morgon måndag kommer de till vårt trapphus. Man kör fyra våningar samtidigt och börjar högst upp för att ta sig ner till vår våningsplan. Jag försöker tänka logiskt. Kommer det att låta värre för att jag är närmare källan eller spelar det egentligen ingen roll eftersom betong ändå leder ljudet så pass att det hörs lika mycket oavsett det är nära eller några meter bort?

Jag vågar inte chansa. Och mitt nervsystem orkar inte ljudet längre. Efter att arbetarna hade gått hem i fredags var min kropp fortfarande märkt efter dagens behandling. Dels hörde jag ljud inne i öronen, men det satt vibrationer kvar i kroppen. Jag kände mig ledsen, trött och slut. Mycket kraft har tagit också att flytta allt som måste in i vardagsrum och övriga utrymmen. 

Så genom ett mirakel öppnade en ängel sin dörr och sitt hem för mig.  Hon heter Annette och bor två huslängor ifrån mig. Hennes stambyte ligger en månad före. Visserligen finns det inget badrum men vad gör väl det. Jag tar med mig mina sängkläder. mat och det jag kan behöva för en vecka eller två. Beroende på hur långt de har kommit i min port. Dock bävar jag för att åter höra detta oljud när jag kommer tillbaka för då är de i porten bredvid. Och som jag berättade så leder betong detta stomljud. 

Men vi tar en dag i sänder. Här i Stockholm ser det ut att bli en fantastisk höstdag, dock lite blåsig. Som kontrast till det tillfälliga helvete jag har så skickade min barndomsvän fantastiska höstbilder från min barndomsstad Västerås. Nu ska jag ta min kopp kaffe och njuta av tystnaden.