Söndag

Experter anser att klimatförändringarna är en bov och att nu ska vi få varma vintrar. Men det var så förr också att vi hade milda vintrar.  Ett år var 1860. På aftonbladet kan vi läsa att så här mycket snö har vi inte haft på 39 år. Tänk att det alltid rör sig om extremväder. Antingen för kallt eller för varmt. För blåsigt, eller regnigt. Aldrig är det normalt. Nu har vi väl en normal vinter som åtminstone jag upplevde på 60-talet.

Ungarna drog på sig elastabyxorna ovanpå kalasbyxor. Sedan på med raggisar och pjäxor. Anorak och mössan. Till sist tog man på lovikavantarna. Innan man ramlade ut i vinterkylan och snödrivorna smorde min mor in mina kinder med Nivea, den där runda platta burken ni vet. Här klagades det inte att det var bitande kallt för ut skulle vi. Åka skidor, pulka eller skridskor. Ibland la vi oss i snön och gjorde snöänglar.

Plogbilarna röjde på gatorna. Man skrapade bilrutorna eftersom det inte var vanligt med varmgarage. När kylan var som värst la pappa både en filt och presenning över bilrutorna. Skulle man åka iväg någonstans fanns det ingen värme och rutorna immade igen så det var knappt att man såg ut. Snälltågen förr var sällan försenade eller ställdes in. De tuffade fram bland is och snöyra. Min pappa brukade prata om krigsvintrarna på 40-talet. 

Vi håller tummarna att snön inte regnar bort utan att solen ska titta fram så ungarna fortsätter att åka pulka i backarna. Nu är vinterdagarna här och jag lovar att ett tu tre nalkas en sommar. Och då kommer vi att klaga på värmen och skogbränder. Det är värre det tycker i alla fall jag.
Jag pratade med en väninna idag och hon rekommenderade att pussla dessa innesittardagar. Ingen dum idé. Kram på er.